|
|
|
Jag tyckte om matematik redan som barn. Det är alltid kul att tänka
på och diskutera om ett knepigt tal! Matematiska tävlingar visade att
jag inte är ensam om att ha sådan attityd. Fler knepiga tal hittade
jag i Distansmatematikskolan. Med intressanta diskussioner vad det litet svårare
i min by i Kazakstan. Så flyttade jag 1971 till Moskva: först
som elev vid Fysik&Matematikskolan vid Universitetet, sedan i självaste
Universitetet som student i matematik. 9 år i Moskva lyckades inte att släcka
törsten för knepiga tal hos mig varken som student eller doktorand.
Ett av talen som jag löste i åk 5 räckte för
doktorsavhandling. Så 1980 blev jag högskolelärare. Under 10
år vid Tekniska högskolan i staden Ivanovo lyckades jag upprepade gånger
väcka intresse för matematik även hos såväl lättvindiga
unga recentiorer som jäktade studerande på kvällstid.
Sedan helt plötslig växte mina egna barn upp och började skrika
"Pappa, ge mig ett knepigt tal genast!" När lämpliga tal i böcker
tog slut, började jag hitta på mina egna tal. Dessa tal lockade
även barnens vänner, och så bildades 1993 min första (och
min bästa) mattecirkel hemma hos oss. Detta öppnade runda 2 i mitt
matteliv. Barnen och cirkeldeltagarna reste och deltog med lust och besked i
alla slags mattetävlingar först inom Ryssland och sedan även
utomlands. Min son Danil efterapade mig och fick en bronsmedalj på IMO (Internationella
Matematikolympiaden). För att hänga med började även
jag resa till mattetävlingar och delta som problemkompositör och
domare. Jag och barnen brukade resa åt olika håll, men på
somrarna samlades vi i en skog vid Kirov till Sommarsmatteskolan. Jag och min
äldste son Maxim spelade lärare, Danil och dottern Valentina spelade
elever, och i själva verket ägnade vi hela tiden åt prat med
intressanta människor.
Under tiden mellan resorna och cirklarna måste jag tjäna mitt
levebröd. Sedan 1995 gjorde jag detta på halvtid i ett litet svenskt bolag
som sysslade med matematisk modellering. Så småningom visade det sig att
lärare i matematik krävs desto mer i Sverige, och 1999 flyttade vi här
permanent hela familjen. Numera är Maxim en mattelärare vid Sonja Kovalevsky-skolan, Danil hjälper
med sajten om Städernas
Turnering i Stockholm, medan Valentina som gymnasieelev har redan tagit hem tre bronsmedaljer
på IMO för Sverige och är en av dem som grundat tävlingen
Mattekvadraten.
Med hjälp av mina vänner här hade jag anslutit Stockholm till Internationell
Städernas Turnering i Matematik . Min cirkelverksamhet pågår
bland både ryska och svenska elever, vilket ger mig ett hopp om att
uppfostra fler intressanta människor. Tre
år som universitetslektor vid
KTH visar att detta inte
är omöjligt fast inte så lätt heller.